Filosofera om livet

Usch vad allt ska gå så segt.
Skolan, dagarna, livet..?

Sen tänker jag FÖR mycket också..
På allt som har med livet att göra.

Varför lever vi?
Och vad har vi för nytta egentligen?
Vi är barn som leker och växer upp som
sedan måste komma ut i den "tuffa" världen.
Skola, plugg, sen kanske plugga vidare eller jobba.
Men vad tjänar det till egentligen?
Jag menar, man kommer ju ingen vart..till slut dör man.
>Eller? Någon annan som har några andra funderingar?
Visst man kanske lever för familj, vänner osv.
Men tänk om man är en sån där som inte har någon familj
att vända sig till? Som kanske blir misshandlad hemma?
Och får ont i magen så fort han/hon tänker på att hon måste
komma hem. Eller att han/hon inte har några vänner?
Som bara blir mobbad. Då har man ju knappast nåt att leva för?
Har man ju ingen livsglöd alls..
Sånt borde utrotas som fan! Så jävla illa när så unga människor
borjar ta livet av sig :(

Och för att filosofera lite mer så är ju alla alltid igång
med något. Som att vart man än går så ser man människor
som är på väg nånstans. Alltid bilar/bussar/taxin i full fart,
människor som går/cyklar osv..
Känns som att ingen får nån lugn och ro här i världen.
Vi är för stressade och för upptagna.

Tycker att det borde ändras lite faktiskt!
Vilket inte är så lätt att ändra på, men ändå..

Filosofera vidare nu allihopa! Ciao ;*